Är snart två veckor sedan jag kom hem från Mösseberg. Jag kom hem med en stark motivation att få bra ordning på vardagsrutinerna, så att tiden ska räcka till även för mig. Att jag ska få en timma över varje dag för att kunna fokusera på min rehabliteringsträning och meditation. Jag kan bara erkänna att jag misslyckats. Förutom att lillpojken brutit benet vilket kräver mer arbete och tyngre lyft, så har min man legat i halsfluss en av dessa 2veckor. Charlie är i dagsläget inte godkänd för utökad tid på förskolan, så hon är endast där 15timmar uppdelat på 3dagar. Och jag har börjat jobba 50%. Så har blivit endel förändringar i vardagen igen, vilket har lett till att jag inte kommit in i några rutiner alls. Detta har resulterat i att jag tränat endast 3dagar av 13. Känner trötthet i både min hjärna och kropp  återigen och jag har även en ordentlig  värk i ländryggen efter mitt arbetspass. Igår fungerade inte hjärnan alls, höll t.o.m. på att missa att gå till jobbet. Jag har fått anpassa mina arbetstider efter läkarbesök och vad som fungerat bäst för oss här hemma. Så har haft olika arbetstider nästan varje vecka. Denna veckan har jag börjat arbeta 15:45-20:15.
Jag började laga mat vid halv 3. sen satte vi oss och åt och lekte lite matbordslekar. Jag kollade jag på klockan 15:20 , fortfarande oduschad, osminkad och i myskläder och tänker att jag kanske borde börja göra iordning mig för att slippa stressa. Inte att jag borde sitta i bilen påväg till jobbet. Min hjärna kopplade inte att jag faktiskt skulle vara på min arbetsplats inom en halvtimme, så satt och stirrade på klockan länge, försökte förstå va klockan visade, innan jag insåg insåg att klockan15:45 inte är efter fyra utan faktiskt kvart i, och klockan blir ju 16 efter klockan 15. Så flyger upp från stolen och får slänga på mig en mössa, byta byxor och sticka till jobbet svettig och osminkad. Men stämplar in i tid...
 
Vardagsrutiner är något som aldrig varit särskilt viktigt för mig innan. Men nu verkar detta vara något som krävs för att hjärnan ska fungera som den borde. Det får bli mitt mål nästa vecka, hitta rutiner som passar!
 
<3
Mösseberg gav mig verkligen allt och lite till av vad jag kunde ha önskat mig. Många tyckte det var en intensiv vecka, men vi alla hade väldigt olika bakgrunder. Jag som kommer från en vardag med ett ständigt pusslande med att få tiden att räcka till för familjen, hem, jobb och mig själv. Då det sistnämnda ofta blir lidande. Att bara ha mig själv att tänka på, få reflektera över vad som faktiskt hänt det senaste året, träna och meditera. Att få maten färdiglagad och bara sätta sig till bords och äta. Att slippa städa och tvätta. Detta var för mig väldigt avslappnande. Att sedan även få kunskap och förståelse för vad just jag behöver tänka på, få träningsövningar anpassade just för min kropp och få alla verktyg för att bli mer harmonisk och balanserad var helt fantastiskt. Vår grupp var även ett skönt gäng och personalen väldigt omtänksam och kunnig. Så Mösseberg får 5 av 5 +.
 
Veckans Schema. Ni som har gjort en mastektomi och även strålats rekommenderar jag att googla Törslett metoden. Väldigt bra övningar för att få ordning på nerv och bindvävsskador. Jag hade inte hört talas om denna metod innan Mösseberg. Trodde inte heller jag hade så mycket problem med stelhet och värk innan jag introducerades för dessa övningar. Jag har visst både stelhet och nervskador som kan rättas till genom denna Törsleff metoden innan jag får alltför mycket besvär.
 
 
Tog en morgonpromenad i den vackra omgivningen hamnade uppe på berget och Mössebergs djurpark.
 
När jag kom hem i fredags möttes jag av en skadad liten Juno. Han hade haft ont i ett ben, eller dom här hemma trodde att det var foten, i någon dag.  Daniel och Charlie märkte aldrig vad eller när det hände. Utan bara att han började vara gnällig i onsdagseftermiddag och att han sedan slutade att stödja på benet. Vårdcentralen skrev en remiss till röntgen i fredags, men tyckte vi kunde vänta någon dag eftersom han inte verkade alltför påverkad. Då hade han även börjat hasa sig fram på rumpan igen. Jag åkte dock in till Ryhov det första jag gjorde i lördags. Det visade sig vara en fraktur på smalbenet. Så vår lilla grabb som precis lärt sig att gå och haft det som sin favoritsyssla de senaste månaderna är nu gipsad från lår och ner. 
 
Ryhov vill tydligen inte släppa mig helt. För nu blir det några resor fram och tillbaka i 4-6veckor till...
 
<3
 
Igår eftermiddag sa jag hejdå till familjen. Jag begav mig till Falköping och Mössebergs kurort för min rehabiliteringsvecka jag fått från cancer rehabfonden. Det blev många tårar innan jag åkte, Charlie ville inte alls att jag skulle åka. "Mamma, jag vill vara med dig,  jag behöver också lära mig äta och träning." "jag kommer ha dig i mitt hjärta mamma, för alltid". Då var det svårt att hålla tårarna borta även för mig. Iväg kom jag, dock en timma senare än planerat. För självklart skulle jag inte få komma iväg ostraffad, bilen hade slut på batteri och när vi fick igång det så var det även slut på bensin. Så det blev ett längre avsked för Charlie än planerat och jag fick komma inspringandes på Mösseberg med andan i halsen några minuter innan incheckningen skulle stänga, klockan 17. Jag hann få mitt rum och sen var det information och rundvandring tillsammans med min grupp. Vi är 14deltagare i min grupp och de flesta av oss har bröstcancer. Det kommer bli dagar med mycket träning, avslappning och föreläsningar. Vi har ett gruppschema med aktiviteter och imorgon kommer jag även få ett individuellt träningsschema, efter jag träffat en sjukgymnast. Jag kommer inte behöva ha långtråkigt dessa dagar, eftersom schemat är fullspäckat. 
Idag har jag dock haft det lite lugnare än de flesta andra. De flesta deltagarna hade inskrivning med sjukgymnast idag. Medan mitt möte är först imorgon. Så jag passade på att köpa en massage och sen hänga någon timme i spaavdelningen som vi har tillgång till mellan 11 - 15. Stora bassängen och torrbastu har vi dock tillgång till hela dagarna. Vi har även haft ett pass med vattengymnastik, introduktion i gymmet och ett avslappningspass.







Jag avslutar nu en bra dag framför tvn och Tillsammans mot cancer. Förra året satt jag med min då 2 månaders Juno framför tvn och galan, med samma oro och känslor som så många beskriver ikväll. Idag får jag hjälp att bli en starkare jag igen och jag får räknas som cancerfri. Bli månadsgivare ikväll för att fler ska få chansen❤️