De senaste 2veckorna har jag varit fylld med mer energi än jag haft på väldigt, väldigt länge. När solen kom, kom även energi. Jag har fått bra rutiner här hemma så orken har funnits till att göra så mycket mer än bara alla måsten. Inte ens alla måsten har varit särskilt tråkiga eller jobbiga. Bilen har gått sönder, vilket innebär att jag måste gå och hämta Charlie på förskolan. Motionen och träningen minskar mina biverkningar. Yogan hjälper mig mycket, framförallt med stress. Jag har varit lugnare och mer strukturerad, vilket hjälper mig mycket med min glömska och lättirritation. Ser framemot fler vår och sommardagar med mycket lek och familjemys.

"mys" i hängmattan med Charlie
Barnen har inrett sin egna myshörna

Charlie har haft musikleksavslutning, blev bjudna på en show i världsklass! 



Även Juno önskar fler soliga dagar. 
<3





För fem veckor sedan gjorde jag en uppföljning av förändringarna på mina lungor. Nyfiken som jag är, så går jag då och då in för att läsa min journal. Jag vet därför att mina röntgensvar var klara för ungefär fyra veckor sedan och jag har därefter väntat på mitt samtal från onkologen. Jag har inte varit mer orolig än tidigare, men jag fick en hel del frågor efter att jag läst min journal som jag gärna ville få besvarade. Förra måndagen tog mitt tålamod slut. Jag ringde därför upp onkologen och fick prata med min kontaktsköterska. Min läkare skulle inte vara där på hela veckan men hon lämnade ett meddelande att jag försökt nå honom. Hon liksom jag tyckte att en månads tid var alltför lång tid att behöva vänta på sina svar.  Idag ringde han upp, bad om ursäkt att jag fått vänta (nästan en månad), han hade inte glömt bort mig. Utan försvarade sig med att han behövt diskutera mitt fall mer ingående med lungläkare innan han kunde ge mig besked. Mina förändringar dom sett på min vänstra lunga, vid strålområdet, är dom nu säkra på att det är rester efter strålningen. Dessa var nämligen alla påväg tillbaka. Däremot har dom tidigare sett en minimal förändring även på min höger lunga (vilket var nytt för mig) som blivit större. Eftersom denna har växt så kommer fler lungröntgen att göras, nästa blir om tre månader. Men min läkare var väldigt tydlig med att dom tror att även denna är en ofarlig förändring men att dom vill ta det säkra före det osäkra. Den hade inget typiskt utseende för att vara en metastas/dottertumör, men om den växt ytterligare till nästa kontroll kan de eventuellt vilja försöka ta en biopsi för att helt utesluta att jag har spridd bröstcancer. 
Jag känner ingen större oro. Men jag känner en slags förvirrande besvikelse över att jag fortfarande inte får hoppa av den här jävla karusell.
 
Påskhelgen var fantastisk. Jag hade massor av energi och vi släppte alla måsten här hemma för att bara umgås. Min mamma bjöd på middag och påskäggsjakt för barnen på långfredagen. Var hos Svärmor aka Kärmor på påskafton för en fantastisk påsklunch. Jag och min lilla familj hann även med en tur till klätterhallen och Leos lekland. Leos bjöd oss dock på det vanliga efteråt... Magsjuka. Så nu har vi legat sjuka hela familjen en dryga vecka. Men hoppas på att vändningen är på gång så att vi ska slippa byta fler lakan inatt. Fick min inbjudan till en ny rehabvecka på Frötuna gård idag, den kom väldigt lägligt. Längtar galet mycket till vecka 19 som kommer bjuda på mindfullness, yoga, träning, gruppsamtal, massage och spa m.m. tillsammans med ett gäng andra unga mammor med bröstcancer. Återigen allt tack vara cancer rehab fonden. 
 
 
<3