Juni har innehållet massor av firanden av olika slag. Charlie har hunnit bli 5år. Min stora, lilla flicka med så mycket personlighet. Hon är så stolt över att vara en hel hand år. Vi firade hennes dag som hon själv önskade, på en av hennes favoritplatser, Leos Lekland. Vi har även haft kalas två helger i rad för fira henne. Vi har stora familjer, både jag och Daniel. Trots att vi bor i villa så är det svårt att få plats men även få ihop en dag då alla kan komma samtidigt. Så får oftast bli uppdelat vid två olika tillfällen. Charlie tycker bara det är kul, för då får hon ju dubbla kalas. Jag hade hellre haft ett, slippa förberedandet och allt vad det innebär. Tycker det är väldigt kul, men blir väldigt trött efteråt. Inte sådär vanligt kalastrött som man alltid blivit. Utan HELT utslagen i flera dagar efter. I år valde jag dock att trycka undan alla tankar på perfektion och att vara supermorsan jag allra helst vill vara. Har alltid bakat flera olika tårtor vid födelsedagarna som föreställt allt från grisar till fåret Shaun. Skurat hela huset och rensat bort varenda litet ogräs i trädgården. I år fick det duga med en dammsugning och färdigköpta tårtor, doppade lite olika frukter i choklad och kaffe till det. Smidigt och bra, Charlie var minst lika nöjd som alla andra födelsedagar. För även om hon ville  haft en "mammabakad" tårta, så är det ändå främst presenterna en femåring bryr sig främst om. Jag tror även att hon uppskattade att jag faktiskt orkade vara med och leka med hennes nya leksaker efter kalaset istället för att slänga mig under täcket i sängen.
 
 
Midsommar har vi också hunnit fira. Var hemma hos min syster med familj tillsammans med ett riktigt gott gäng med människor. Började dagen med bad och korvgrillning vid vättern.  Dagen och kvällen fortsatte med god mat, lek och dans. Vädret kunde ju varit bättre. Men regn hör ju till en riktig tradtionell svensk midsommar <3
 
 
 
Min onkolog ringde mig i onsdags. Han var nyfiken på hur jag mådde. Jag var nyfiken på vad som ska hända nu. Han kunde inte ge mig några direkta svar på vad de nya förändringarna på lungan är. De tror att jag fått någon slags lunginflammation antingen vid cytostatikabehandlingen eller vid strålningen som vägrar ge med sig. Förändringarna "flyttar" på sig. De försvinner och uppstår nya på andra ställen på lungan, men ändå främst vid strålområdet. Så planen är ny lungröntgen om 6månader, för ännu en kontroll. Men att jag ska höra av mig om jag får långdragen feber, hosta och andningsbesvär. Men det är i alla fall minimal risk för cancer. Cancer skulle inte bete sig så... det är inte cancer, och jag kunde pusta ut ännu en gång.
 
<3
 
"Ventralt i vänster ovanlob har subpleurala groundglasspräglade små infiltrat i tidigare undersökning gått i regress men det har tillkommit likartade små infiltrat något mer apikalt -subpleuralt i det således bestrålade området. 
Inga metastaser i lungparenkymet. En linsformad pleural konsolidering i nivå med costa VIII dorsalt i höger underlob i regress.

Gracila lymfkörtelstationer mediastinalt, hilärt och axillärt.
Ett ärrformat välavgränsadt mjukdelsinslag i vänster axill minskat något men med oändrad form.
Inget avvikande i översta bukavsnittet eller i thoraxskelettet.

Sammanfattning: 
Inga malignitetssuspekta förändringar i thorax. 
Recidiverande små inflammatoriska infiltrat i bestrålat område ventralt i vänster lunga. Radiationspneumonit eller COP.
\n
Japp, jag var för nyfiken för att vänta på min onkologläkares samtal igen... Gjorde en ny lungröntgen i tisdags förra veckan, och i fredags kunde jag läsa ovanstående information i min journal. Efter en hel del googlande på de svåra medicinska termerna så har jag kommit fram till följande: Jag har inga metastaser i lungor eller bröstkorg. Jippie!! Förändringen i den högra lungan som var huvudorsaken för tisdagens röntgen är på tillbakagång, Yeees!!!. Men nu kan dom se nytillkomna små förändringar i den vänstra lungan vid strålområdet, vilket kan vara tecken på två olika "lungsjukdomar" . Får vänta och se vad onkologläkaren säger när han ringer. För idag är idag och jag har inga större symptom att det skulle vara något fel på mina lungor. Så förhoppningsvis falskt alarm på den! Jag tänker istället fira att jag är cancerfri.
\n
<3
\n
 
\n
 
\n
 
\n
 





Den här månaden har varit helt galen! Jag har haft något inplanerat varje helg och även fullt schema så gott som varje dag. Min rehabvecka, klättringskurs, två möhippor, födelsedagskalas och utflykter. Det har varit en månad fullproppad med många roliga saker. Aktiviteter som för några år sedan hade givit mig energi. Men i måndags sa min kropp ifrån. Jag har varit så orkeslös och energifattig de senaste dagarna. Jag är snurrig i huvudet och vill helst bara sova. Känns som jag drabbats av världens influensa där varken värktabletter eller sömn får mig att bli piggare. 
 
Jag skulle inte vilja göra något annorlunda från Maj, för har verkligen haft en fantastiskt rolig månad. Jag hade dock gärna sluppit denna baksmälla. Trodde aldrig man skulle kunna få en baksmälla utav för mycket glädje, skratt och nya bekantskaper. "Du kommer aldrig känna dig fullt ut som dig själv igen, Livskris" är ord jag fått höra många gånger sen jag fick min cancerdiagnos. Jag kommer dock ALDRIG låta denna diagnos med efterbehandling ta bort glädjen och roliga saker i mitt liv bara för att jag sen ligger sjuk. Dock kanske jag borde lyssna på kroppen en aning mer, och sprida ut det roliga lite mer varje månad och inte försöka göra alltsammans på 31dagar.
 
<3