Har tagit Tamoxifen i drygt en vecka. De första två dagarna hade jag ganska tung huvudvärk, men då hjälpte ipren och alvedon. Men dom tre senaste dagarna har varit riktigt tuffa, det känns som att jag är i första trimestern av en graviditet. Jag är snurrig och trött igen, min fatigue som jag knappt känt av den senaste tiden är nu alltså tillbaka. Jag är superkänslig och börjar gråta för allt, från minsta lilla motgång till kärleken jag känner för mina barn. Men det värsta är ändå mitt illamåendet. Jag känner mig spyfärdig hela tiden och det ända som hjälper är att äta något. Det vill jag dock inte göra hela tiden. Jag har nämligen även gått upp över 2 kilo dom senaste 2 veckorna. Jag har börjat tänka mycket på kosten och försöker röra på mig så mycket jag orkar, allt för att gå ner mina "mammakilon". Så allt känns bara deprimerande. Testade att äta Primperan (för akut illamående) i helgen som var, det hjälpte någon timma men sen var det lika illa igen.
 
Dessa biverkningar är i och för sig inte så konstiga. Tamoxifen spelar ju ett spratt med min kropps hormoner. Kroppen behöver säkert några veckor att komma i balans och vänja sig. Men jag vet faktiskt inte hur många fler dagar jag orkar mixtra med min kropp,  bara för att ifall, om och kanske detta kan hjälpa mig. Jag känner mig väldigt kluven till allt. Och att vara hormonstint hjälper inte när man ska försöka tänka rationellt.
 
 
Håret växer dock som aldrig förr, så i fredags var jag tvungen att åka till frisören för ett försök till en ny frisyr. 7månader efter att håret åkte av!
 
<3
Då var man hemma igen. Går runt och är frusen 24timmar om dygnet. Från ett Grekland med 30grader i både luften och havet, till ett 10gradigt och regnigt Sverige så är det inte så konstigt. Både jag och Daniel blir allt mer sugna på att packa väskorna och hyra ut huset för något år, flytta utomlands och testa på det livet. Förutom klimatet, älskar vi verkligen lugnet och mentaliteten som människorna runt medelhavet har. Tror dock Charlie skulle ha invändningar, för varje semester tjatar och längtar hon hem till förskolan och sina kompisar. Veckan i Grekland var väldigt avslappnande och gav oss en bra uppladdning inför höstmörkret.
 
Igår påbörjade jag min Tamoxifen behandling. Istället för att jag ska försöka förklara va denna behandling är, stjäl jag förklaringen från 1177.se: "Könshormoner, framförallt det kvinnliga könshormonet östrogen, har betydelse för utvecklingen av vissa typer av bröstcancer. Tamoxifen verkar genom att hindra östrogen från att binda till speciella mottagare, så kallade receptorer, för östrogen i cancercellerna. Då minskar tumörens förmåga att växa. Tamoxifen används därför bara vid bröstcancer som har östrogenreceptorer. Vid bröstcancer är det vanligt med operation då hela eller delar av det sjuka bröstet tas bort. Tamoxifen används efter operationen, ibland tillsammans med strålbehandling. Behandlingen gör att risken för återfall minskar betydligt." 

Jag tar nu 1 tablett varje kväll, lite på prov. Min tumör visade endast 1%!!! av östrogenreceptorer. Så som jag berättat innan så är alltså inte chansen så stor att denna tablett faktiskt kan hjälpa mig att minska ett återfall. Jag är även lite rädd för Tamoxifen, för listan av biverkningar är lång.  De främsta biverkningarna är klimakterieliknande besvär, ledvärk, trötthet och illamående. Men som sagt, jag ger det ett försök och hoppas på det bästa.

Har fått en kallelse till onkologen på Sahlgrenska i Göteborg den 31 oktober till en studie som kallas Pallas studien. Denna är främst inriktad för dom med hormonkänslig Cancer, men jag trots min fjuttiga 1% blev alltså antagen. Jag vet inte så mycket om studien ännu. Men ser det väldigt positivt att få vara med. Eftersom jag då kommer få mer kontroller och mer kontakt med duktiga onkologläkare, vilket känns väldigt bra framförallt för den psykiska hälsan. Att jag nu inte är helt lämnad till hoppet utan fortfarande under bevakning. Om det skulle gå så illa som ett återfall så kommer det kanske upptäckas betydligt tidigare än utan en medverkan i en studie.

 

<3

Är för tillfället i grekland för att fira min älskade mormor som fyllt 80år. Jag och resten av sällskapet mår bra. Njuter av sol värme och varandra. Jag har fått okey att påbörja min tamoxifen behandling, men fick även ett okey att påbörja den efter semestern. Så nu ska jag njuta av veckan så berättar jag mer nästa vecka❤️