Har varit en väldigt lugn vecka, alltför lugn. Jag älskar att ha mycket saker på gång, många projekt och saker att se framemot.  Jag vill ut och resa med familjen och bara fly från min trötta vardag. 
Men just nu är det svårt att planera in saker, dels på grund utav alla läkarbesök men även eftersom jag aldrig vet hur mycket energi jag har. Igår dansade jag runt med dammsugaren, idag har jag varit jättelåg p.g.a. trötthet. 
Jag är verkligen inte "bra" på att vara sjuk. När jag försöker lyssna på kroppen och faktiskt går och lägger mig i sängen en stund, blir jag så sjukt uttråkad och förbannad på att inte orken finns för att leka med mina barn eller göra något roligt tillsammans hela familjen. Idag gjorde jag det som faktiskt hjälper, men som jag ogärna gör, tog med hela familjen och gick en promenad. Gick bara någon kilometer men kom hem helt genomsvettig och trött i kroppen. Men i huvudet var jag så mycket piggare. Så minst en liten promenad varje dag ska det bli framöver. Jag har även bokat in en middag med mina tjejer på lördag, på lördagar är det i alla fall inte några läkarbesök. Bara längtan till lördag ger mig energi:)
 
Daniel har även bokat in en myskväll med mig, Charlie och Juno. Vi ska äta god mat,massor av godis och snagga mitt hår. För så fort jag tappar en tuss, så åker rakapparaten fram. Detta har ju Charlie fasat för, att mamma ska bli skallig. Nu ser hon dock framemot den dagen, det är självklart främst godiset som lockar, men hon säger nu att hon tror jag kommer vara lika cool som pappa utan hår ;) Om så inte är fallet har jag fått hem snygga turbaner som jag sen kan dölja mitt kala huvud.
 
 
Om man räknar med tisdagen som var dagen jag fick min första cytostatika, så har det nu gått fyra dagar sedan. Enligt Läkarna brukar dessa fyra dagar vara dom tuffaste, de dagarna med mest biverkningar efter en cytostatikabehandling. Dessa dagar har jag därför proppat i mig tabletter för att slippa illamående. Detta har hjälpt, jag hade räknat med att vara helt däckad denna vecka, men förutom lite illamående på morgonen och trötthet, så har jag inte varit direkt drabbad av biverkningarna. Imorgon är första dagen utan någon ordinerad medicin, så hoppas innerligt att jag får fortsätta må så bra som jag gjort.
 
Ikväll tog jag en injektion, spruta i magen, som ska ge mig tillväxtfaktor för vita blodkroppar. Cytostatikan angriper de vita blodkropparna och för att öka antalet vita blodkroppar efter behandlingen är syftet att  denna injektion ska förhindra infektioner. Är fruktansvärt glad över att forskningen kommit så långt som den gjort, att jag faktiskt kan få ha en ganska normal vardag trots allt min kropp nu behöver stå ut.
 
Juno är den som har mest krämpor här hemma, hans mage är inte ett stort fan av ersättning. Är jobbiga kvällar, med gaser och förstoppning. Så idag har vi börjat testa mjölkfriersättning och hoppas att han snart ska slippa sina kramper och kvällsgråt. Jag hade så gärna velat fortsätta amma och inte behöva hålla på med droppar, pysventiler och laxeringsmedel. Kunnat lugna honom med närheten av amningen istället för i en bärsele på magen...
 
Idag har vi t.o.m. orkat med lite bästismys, sånt som behövs dimmiga och tråkiga dagar som denna dag annars har varit. 
 
Önskar er alla en trevlig helg <3 
 
 
Då var den första cytostatikabehandlingen avklarad. Denna första behandlingen heter EC och är en kombination av två olika cytostatika. Det är denna jag kommer få var 3:e vecka och är planerat 3kurer, så har alltså två kurer kvar. Denna behandling är vanlig för bröstcancerpatienter och det är denna cytostatikan som biverkar till håravfall. Man brukar tappa håret inom två veckor, så vid nästa behandling är antagligen håret redan borta. Jag hade tänkt att raka mig, så fort jag märker att jag tappar tussar av håret. Men detta rekommenderade dom inte, eftersom ifall jag skär mig så är risken stor för infektion. Jag får istället klippa mig kort, för känslan att få stora toffsar med hår i handen känns sådär.  
Annars är de främsta biverkningen illamående, trötthet och försämrat infektionsförsvar. Så de närmaste fyra dagarna (som brukar vara de dagar man mår som mest illa) äter jag tabletter för illamående vilket verkar fungera, har inte mått något illa alls hittills. Känner mig dock ganska seg i skallen, och blir trött av minsta ansträngningen, men det är inget ovanligt det senaste.
 
Igår fick jag ett eget rum på dagvården, framöver kommer jag få sitta i grupprum med 4-6 andra patienter Behandlingen som tog cirka 2timmar, var ganska soft. Fick en hel del information då Daniel och Juno var med. Men när dom åkte hem och information var avklarade tog jag en kaffe, åt lite choklad och zappade på tvn.