Jag har inte haft orken för min blogg det senaste som ni kanske har märkt. Jag har varit väldigt stel och har ont runt strålningsområdet. Huden har fläkts bort på sina ställen, framförallt i armhålan och runt ärret. Har därför svårt att hitta kläder att ha på mig, som inte skaver och trycker. Jag har därför valt att vara hemma så ofta som möjligt, iförd endast en t-shirt.Jag får även huggliknande smärta, det känns som någon trycker in en tjockare nål och sen snabbt drar ut den igen, vilket är lite obehagligt. Men min sköterska på strålningen sa att detta kunde hända. Så är inget jag är orolig för. Har ytterligare en vecka framför mig, som området kan bli ännu värre innan det ska gå tillbaka. Hoppas innerligt på att det inte blir så, utan att det är som värst nu. Har bara en vecka kvar av sjukskrivning. Sen börjar Daniel jobba heltid är det tänkt. Så kommer det dock inte kunna bli om jag inte blir bättre under veckan. Har svårt att lyfta och ha Juno hos mig längre perioder. Han är ju inte en liten bebis längre som bara är nöjd att  ligga still på mitt bröst. Nu är det sparkar, slängande och ålande så fort jag har han i famnen. Han lyckas självklart alltid pricka rätt, eller väldigt fel, med sina sparkar rakt på min onda sida ;)
 
I helgen var jag dock så illa tvungen att hoppa i kläderna. Vi var nämligen på Liseberg i fredags för en fantastiskt mysig dag/kväll tillsammans. Vi övernattade i Göteborg och gick sedan på min systersons dop i lördags, en fin cermoni med god mat och fika efteråt. Idag, söndag, var hela familjen lite trötta så har varit mycket soffmys. En lite tuffare vecka helt klart men med ett fantastiskt avslut! 
 
Har inte börjat med min Tamoxifenbehandling ännu. Upptäckte nämligen att en stor biverkning var blodpropp. Detta är något som finns i släkten och jag ville därför säkerställa att jag inte bär på anlag för blodpropp innan jag påbörjade behandlingen. Jag tog därför ett blodprov förra veckan och väntar nu på provsvar. Kommer väl få börja lagom till vår utlandssemester som vi ska iväg på om 2 veckor, hoppas på snälla biverkningar och att min hud är läkt tills dess. Blir jobbigt med bad och njutning annars;)
 
<3
 
 
Nu är denna veckans alla vardagar snart slut och så även min strålbehandling!! Fem veckor och tjugofem behandlingar är avklarade och om några dagar kommer jag glädjas och fira. Just idag finns nämligen inte energi för det. De senaste dagarna har strålbehandlingen känts tuffare. Jag har varit väldigt trött och grining och mitt strålområde har både kliat mer och skiftat färg till en mer rödbrun nyans. Tappar även lite skinn runt ärret. Det kan bli värre i cirka två veckor framöver, men ska sedan vända igen. Har fått ett slags skydd att sätta på när jag har kläder på mig. När jag är hemma försöker jag tänka på att lufta så mycket som möjligt.
 
Jag skulle i och med denna sista strålbehandlingen var färdigbehandlat, för att det inte finns mer förebyggande behandlingar att erbjuda för oss med trippelnegativ bröstcancer. Men i tisdags när jag träffade överläkaren på onkologen föreslog hon att jag skulle få testa att ta Tamoxifen, som är en hormonsänkande tablett som kvinnor med hormonell bröstcancer får som adjuvant behandling. Hormonkänsliga tumörer är beroende av framförallt östrogen för sin tillväxt. Hormonsänkande behandling blockerar östrogenets effekt eller minskar östrogennivån i kroppen. Min tumör visade tecken på hormonkänslighet, men inte tillräckligt i % för att betraktas som hormonkänslig BC, här i Sverige. Men i  vissa internationella mått skulle den kunna göra det. Ja, det är knepigt att förstå och även förklara både för mig men även för onkologerna själva. Överläkaren kunde inte lova att Tamoxifen minskar risken för återfall i mitt fall. Men risken ökar i alla fall inte. Jag är redo att göra allt för att slippa gå igenom detta igen och kanske t.o.m. få kronisk cancer. Så jag tackade med glädje ja. Hon lovade även att jag skulle få göra en CT röntgen vid min årskontroll för att verkligen kontrollera att de inte missat några förändringar vid min förra röntgen som gjordes inför min behandlingsstart. Känns så bra att min läkare försökt tänka utanför ramarna i mitt fall och erbjuda mig mer behandlingar än vad jag kanske hade fått erbjudet av annan läkare i annat landsting. Hon har även sökt efter olika forskningsstudier som skulle ta emot mig och har remitterat min journal till en studie i Göteborg. Så nu håller vi tummarna att dom vill ha mig.
 
Idag kom min underbara mamma förbi med blommor för att fira att jag kan lägga cytostatika och strålbehandlingen bakom mig <3
 
Nu har jag endast 4 dagar kvar av strålbehandlingen och sen är jag färdigbehandlat! Jag har fått lite mer besvär runt strålområdet de senaste dagarna. Lite mer klåda men jag har även fått lite utslag som liknar fräknar eller pormaskar. Detta ska dock lägga sig någon vecka efter sista behandlingen.
 
 
Imorgon ska jag träffa överläkaren på onkologen för mitt slubesök. Jag vet inte riktigt vad vi  ska samtala om. Men har försökt få lite tips i olika facebook grupper av andra kvinnor med liknande tumörer, angående frågor jag själv ska ställa och vad som är rimliga krav på återkontroller för mig framöver. Jag kommer fokusera mycket på frågor gällande framtida barn. Hur länge efter avslutad behandling rekommenderar de att man väntar med att skaffa fler barn? Och hur stora är riskerna för återfall i och med en graviditet?
 
Något skrämmande och glädjande hände  häromdagen. Jag fick tillbaka min mens. Skrämmande för att det första jag tänkte var "Redan? är detta normalt? kan det vara något fel, eller är detta möjligt? Jag hade ju sådan magont härom veckan. så det kan ju lika gärna vara något som inte är så bra?" Dessa funderingar ska jag självklart också ta med och ställa till överläkaren.
 
Igår ansökte jag om en rehabbliteringsvecka i Falköping och Mössebergs rehabcenter genom cancerrehabfonden. Det innebär att man kan bli finansierad en veckas rehab med kost, logi och program som innehåller träning, meditation, kost och samtal med legitimerade psykologer både i grupp och enskilt. Tror att jag behöver komma iväg på detta och fokusera på mig fullt ut. I stillhet och tystnad. Har dock hört att det ska vara jättesvårt att bli antagen, p.g.a. finansieringen inte räcker till alla ansökningar. Så har ni lite pengar över, skänk en gåva till cancerrehabfonden. Detta är så viktigt för många efter en cancerdiagnos och en behandling. En chans att få hjälp att återgå till sin vardag. Idag fick jag ett mail och en förfrågan om jag ville ha en plats på ett rehabcenter i solna vecka 36. Då var temaveckan unga kvinnor med cancer, de hade fått avhopp och jag hade åldern inne. Tyvärr var jag tvungen att tacka nej p.g.a. en utlandsresa. Men hoppas innerligt på att jag får en ny chans.
 
<3