I år har jag njutit ordentligt av julen. Ledighet tillsammans med människor jag tycker om har fått en helt annan innebörd. Mina minnen från förra årets julfirande är få, då hängde en tjock dimma över mig. I år firade jag inte främst jul, utan livet. Lyckan över att få vara med och se glädjen i mina barns ögon, när dom stod och studsade framför tomten. Eller när det glittrade tacksamhet i ögonen över alla fina julklappar. Samma barnsliga,  underbara tacksamhet jag känner över att få kallas frisk. 

Jag kämpar fortfarande med att inte tänka på cancern. Försöker trycka bort tankarna på att den eventuellt och kanske, en dag kommer att komma tillbaka. Att dagens huvudvärk beror på bihåleinflammation och inte en hjärntumör. Läkare och sjuksköterskor jag har träffat  menar på att tankarna aldrig kommer försvinna helt. Dom kaske har rätt, men dom känner inte mig.. Jag är envis som få. Om jag fått ner tankarna på cancer från 15timmar till 30min per dag i genomsnitt,  bara på ett år. Så tror jag att jag en dag inte bara besegrat cancern, utan även tankarna på den. 

Hade tänkt berätta mer om mitt möte med onkogenetiska förra veckan. Men bloggar från mobilen och den vill inte riktigt som jag. Får därför bli ett inlägg om det imorgon, eller en annan dag då tiden räcker till.

Hoppas ni haft en fantastisk jul, önskar er alla god fortsättning. 
<3
Igår var jag och Juno hos onkologen för att få reda på mina röntgensvar från lungröntgen samt diskutera min fortsatta sjukskrivningsplan. Jag var sen, som vanligt. Jag har alltid varit en människa som vill vara i tid och har  oftast varit det. Men så fort jag har en läkartid så vill omvärlden annat. Jag tror jag kommit in till sjukhuset svettig och med andan i halsen 95% av gångerna det senaste året. Antingen på minuten när läkartiden är eller någon minut försent. 100% av dessa 95% så beror det på trafiken, vägarbete eller parkeringsbrist. Det har inte spelat någon roll hur god tid jag har på mig. Det tar cirka 25minuter till Ryhov hemifrån mig. Igår åkte jag 45min innan läkarbesöket, jag var ändå 5min sen. Först fick jag vänta på snöröjning här på gatan, 20min. När jag äntligen kom fram till sjukhuset så fanns inga parkeringar och jag fick parkera dryga 800m från ingången. Ut med Juno från bilen och sen ta löpet mot entrén. 
 
 
Men ett läkarbesök fick jag. svettig och stressad. Mina förändringar på lungan har gått i regress, tillbaka. Jag har dock min stora kvar på 2cm, men eftersom dom andra har gått tillbaka så är dom alltmer säkra på att även denna är en strålskada. Mitt fall ska tas upp på läkarkonferensen idag, angående om jag kommer få fler kontroller eller om de släpper detta redan nu. I vanliga fall brukar bröstcancer patienter släppas efter ett år. Men p.g.a. min typ av bröstcancer och unga ålder, kommer jag få ett nytt läkarbesök hos onkologen om ett år,.Om jag inte känner av några andra symptom innan dess. Jag är fortsatt sjukskriven 75% till v2. Vecka 2 är min rehabkurs på mössebergs kurort och jag kommer då vara sjukskriven 100% men f.o.m. v3 till vecka 7 är jag sjukskriven 50%. Sen är tanken att jag ska vara tillbaka 100%. Jag hoppas och tror att detta kan vara möjligt utifrån hur jag mår idag.
 
Igår var jag på dejt med min stora, lilla, tjej. Tog en ledig dag för kände att vi båda behövde göra något roligt tillsammans. Vi var på hockey. Kollade på när HV spöade Luleå och som Charlie skulle säga "bara musade" och hade det bra bara vi tjejer :)
 
 
 
 
Snart dags för ytterligare en sväng till Ryhov. Idag är det Onkogenetiska mottagningen och diskussioner runt min genutredning.
 
<3
Jultomten kom tidigt i år! Igår fick jag ett samtal från Onkogenetiska mottagningen i Jönköping. Mitt svar från den genetiska utredningen jag gjorde i våras, om jag bär på BRACA 1&2 mutation, var nu klara. Mutationer i BRCA-generna är idag den viktigaste kända orsaken till ärftlig bröst och äggstockscancer. Utredningen visade dock att jag inte är bärare av genmutationen. Jag fick alltså inte bröstcancer p.g.a. ärftlighet och mina barn, systrar eller mamma har därför inte heller ökad risk att få eller föra vidare bröstcancer, utifrån mina svarsresultat. BRCA1-mutationer ger ökad risk för både bröst- och äggstockscancer. Risken att någon gång under livet utveckla bröstcancer beräknas vara mellan 60% och 80%.BRCA2-mutationer ger samma risk för bröstcancer (ca. 60–80% livstidsrisk), medan risken för äggstockscancer är lägre (ca. 10–30%). Hos män med mutation i BRCA2 finns också en viss risk för bröstcancer och prostatacancer. Så risken för att jag ska få ny bröstcancer eller äggstockscancer är alltså betydligt mindre än om jag hade varit mutationsbärare. Så genom detta provsvar släpptes en tung sten från hjärtat. 
 
Jag till höger, tillsammans med mina systrar.
 
Mina två fina. Syskonkärlek <3
 
Vad detta innebär för mig, statistiskt sett, gällande risken för ev. ny framtida cancer och förebyggande operationer ska vi prata om nästa vecka. Har fått en tid på onkogenetiska mottagningen för att gå igenom mina provsvar. Har även tid hos onkologläkaren för att gå igenom min senaste röntgen. Jag var inställd på att göra förebyggande operationer både på mitt friska bröst men även ta bort mina äggstockar. Nu när risken är betydligt mindre, kanske jag inte ens erbjuds att göra någon. Har en känsla av att jag kommer ha en del diskussioner både med mig själv och onkologläkaren framöver...
 
 
 
<3