Då var man hemma igen. Går runt och är frusen 24timmar om dygnet. Från ett Grekland med 30grader i både luften och havet, till ett 10gradigt och regnigt Sverige så är det inte så konstigt. Både jag och Daniel blir allt mer sugna på att packa väskorna och hyra ut huset för något år, flytta utomlands och testa på det livet. Förutom klimatet, älskar vi verkligen lugnet och mentaliteten som människorna runt medelhavet har. Tror dock Charlie skulle ha invändningar, för varje semester tjatar och längtar hon hem till förskolan och sina kompisar. Veckan i Grekland var väldigt avslappnande och gav oss en bra uppladdning inför höstmörkret.
Igår påbörjade jag min Tamoxifen behandling. Istället för att jag ska försöka förklara va denna behandling är, stjäl jag förklaringen från 1177.se: "Könshormoner, framförallt det kvinnliga könshormonet östrogen, har betydelse för utvecklingen av vissa typer av bröstcancer. Tamoxifen verkar genom att hindra östrogen från att binda till speciella mottagare, så kallade receptorer, för östrogen i cancercellerna. Då minskar tumörens förmåga att växa. Tamoxifen används därför bara vid bröstcancer som har östrogenreceptorer. Vid bröstcancer är det vanligt med operation då hela eller delar av det sjuka bröstet tas bort. Tamoxifen används efter operationen, ibland tillsammans med strålbehandling. Behandlingen gör att risken för återfall minskar betydligt."
Jag tar nu 1 tablett varje kväll, lite på prov. Min tumör visade endast 1%!!! av östrogenreceptorer. Så som jag berättat innan så är alltså inte chansen så stor att denna tablett faktiskt kan hjälpa mig att minska ett återfall. Jag är även lite rädd för Tamoxifen, för listan av biverkningar är lång. De främsta biverkningarna är klimakterieliknande besvär, ledvärk, trötthet och illamående. Men som sagt, jag ger det ett försök och hoppas på det bästa.
Har fått en kallelse till onkologen på Sahlgrenska i Göteborg den 31 oktober till en studie som kallas Pallas studien. Denna är främst inriktad för dom med hormonkänslig Cancer, men jag trots min fjuttiga 1% blev alltså antagen. Jag vet inte så mycket om studien ännu. Men ser det väldigt positivt att få vara med. Eftersom jag då kommer få mer kontroller och mer kontakt med duktiga onkologläkare, vilket känns väldigt bra framförallt för den psykiska hälsan. Att jag nu inte är helt lämnad till hoppet utan fortfarande under bevakning. Om det skulle gå så illa som ett återfall så kommer det kanske upptäckas betydligt tidigare än utan en medverkan i en studie.
<3
Kommentera