Då har det redan gått dryga 6veckor sedan min senaste datortomografi på buk och lungor. Det känns som att det var förra veckan jag satt här i väntrummet och klunkade kontrastvätska. Nu är det alltså dax igen. Lite nervositet smyger sig på. Har inte tänkt något alls på förändringarna på min lunga efter mitt senaste läkarbesök hos onkologen. Men nu när det bara är någon timme kvar tills dessa förändringar återigen kommer synas på röntgenplåtarna, smyger sig faktiskt oron inpå. Låt det vara sista kontrollen, låt dom vara mindre, låt dom inte vara metastaser!
I Lördags fyllde Juno 1år, vilket innebar kalasfirande hela helgen. Var jättemysigt och han fick så mycket fint. Idag var det 1år sedan jag påbörjade min cancerresa, 1 år sedan jag gjorde min biopsi, då läkaren redan där och då visste med säkerhet att jag hade cancer. Men den informationen försökte han dölja, inte säga för mycket för att även jag skulle förstå det. Att jag skulle få leva i min lyckliga bebisbubbla i alla fall två veckor till innan beskedet. Detta året har försvunnit i ett virrvarv av känslor..
<3
Kommentera