Tror det blir att lägga sig tidigt ikväll, för har längtat hela dagen att den ska ta slut. Imorgon är det nämligen dags för min, förhoppningsvis, sista cytostatikabehandling någongsin!! Jag har snart klarat av mina 21 veckor av behandling och är så imponerad över hur bra min kropp har klarat av den. Jag hoppas att jag för alltid ska få vara imponerad av min kropp, att den nu ska hålla cancern borta. Direkt efter min behandling kommer dom dra ut min Picc-line. Det är faktiskt det jag ser mest framemot. Jag har hatat den. Förutom att den skriker ut cancer så fort man har kortärmat så har den kliat och förbandet har lossnat väldigt lätt. Jag har varken kunnat bada eller bastat, har även varit väldigt krångligt att duscha. Har behövt täcka armen med fryspåsar och hårsnoddar för att se till att inget vatten ska komma in. Så ska bli skönt att säga hejdå till den!
Imorgon ska jag även träffa min onkologläkare för mer information om min strålbehandling. Det jag vet idag är att en siktröntgen kommer göras den 12/7 och sen påbörjas strålbehandlingen veckan efter.
Denna veckan har jag mått riktigt bra. Har varit en kul vecka med alltfrån avslutningskonsert med min kör Joyvoice i söndags till födelsedagsfirande för både syskonbarnet Nellie, svåger Rickard, mamma och vår egna lilla fyraåring Charlie som fyllde år igår. Så helgen som kommer är fullspäckad med kalas både fredag och lördag här på kullen.
De ringde även från Linköpings onkologmottagning häromdagen, det ser mörkt ut för mig att få vara med i olympiastudien. De har svårt att egentligen ge mig svar för varför. Men det beror på att värdena på min tumör låg för mycket på gränsen till att vara hormonkänslig, trots att den är trippelnegativ. Tycker det känns konstigt, med tanke på att jag inte kan få någon mer adjuvant behandling som personer med hormonkänslig cancer får, men samtidigt inte heller få vara med i en studie för adjuvant behandling för trippelnegativ cancer. Men dom skulle rådfråga en läkemedelsforskare för olaparib, som är det läkemedel som används i studien, innan dom helt nekar mig att vara med. Så än finns det ett LITET hopp:)
Nu när min kropp snart ska slippa ta stryk av cytostatika, passade jag ikväll på att plåga den lite med ett löppass. Jag orkade faktiskt springa riktigt mycket, men med håll i hela 3km. Beachkroppen 2018 - här kommer jag!
Kommentera