Igår fyllde jag 32år. Detta firade jag med att ha sjukstuga här hemma, där jag varit den friskaste i familjen. Min man är förkyld och har haft feber några dagar, han är nästan aldrig sjuk. Tror det är första gången han har haft feber under de sju år vi har varit tillsammans. Juno fick vaccin i torsdags och har varit lite påverkad av den. Han börjar också bli förkyld igen. Charlie är lite snorig, men främst har hon haft 3årssjukan. Allmänt gnällig och trotsig, gjort allt för att retas. Så när vi vaknat dom senaste 2 dagarna har vi bara längtat tills dagen ska ta slut så vi får gå och lägga oss igen, så vi förhoppningsvi vaknar piggare och gladare dagen efter.

Jag ska ju hålla mig ifrån sjuka människor nu, eftersom jag helst inte ska få några infektioner. Svårt dock när det är sin egna familj som drabbats. Jag har dock fått vara frisk än så länge. Tror min kropp snarare mår bra än dåligt av färre vita blodkroppar. För jag är alltid den som blir sjuk först i vår familj i vanliga fall. 

Charlie väckte mig igår med skönsång i form av "ja må du leva"... klockan 6!! Jag tackade så mycket och bad henne om lite sovmorgon i present, och fick en timma sömn till. Runt lunch gick hon till bästis Loui och kom sen hem med finaste och godaste tårtan som dom bakat till mig. Den bjöd vi mamma, mormor och farmor på som vågade komma på fika o sjukstugan, Daniel fick fika vid eget bord. Sen ville charlie åka med mamma hem, Så då tillbringade jag resten av födelsedagen i soffan med mina sjuka grabbar.

Fick ett paket på posten som jag blev så himla glad för. Min vän Jossan hade lagt ner tid på att skapa världens finaste fotoalbum med massa minnen vi har tillsammans. Den gav mig Tårar i ögonen, gråt i halsen samtidigt som jag nissade och skrattade högt.

Inte den mest händelserika födelsedag, men har tänkt att uppleva många fler. Det är ju trots allt bara en dag av många! Och trots sjukdom, gnäll och trots så fick jag uppleva den med dom jag älskar mest<3


Kommentera

Publiceras ej