stulentid.blogg.se

Då var det måndag igen, jag känner mig lite sliten efter helgen. I fredags kom bästisgrannarna förbi, dom var barnfria och hade lagat god trerätters och bestämde sig för att dela efterrätten med oss. Då tyckte jag att de tagit ett bra beslut. Vi åt och spelade spel fram till sent, hade jättetrevligt. Vaknade på lördag och då kändes inte deras beslut lika bra. Trött, sliten och ännu mer förkyld. Barnen har snorat och hostat hela veckan medan jag och Daniel hade klarat och ganska  bra fram tills dess. I lördags begav vi oss till Tenhult för Hockey, mat och spel med andra fina vänner. Men igår var jag väldigt trött och seg i huvudet, får nog börja inse att jag inte orkar med lika mycket längre utan att påverkas. Om det är cytostatikans eller förkylningens fel återstår och se när förkylningen försvinner. Jag och Daniel åkte och spelade lite innebandy igår kväll. Träning gör verkligen underverk för segheten och det var väldigt kul att stå i målet igen efter cirka 1år utan någon träning. Orken fanns inte riktigt där, var svettig innan jag ens nådde fram till målet. Men mina reflexer var det inget fel på. Om bara alla infektioner kunde hålla sig borta, så jag har möjlighet att kunna träna mer så tror jag verkligen att tröttheten hade minskat.

 

Idag när jag vaknade var min röst helt borta. Det har blivit lite bättre under dagen, nu får jag fram några kraxliknande ljud i alla fall. Har varit nere och tagit blodprov och hoppas verkligen att de ser bra ut, så jag får min behandling imorgon. Har lovat Charlie att få hänga med, vilket hon varit taggad för ett tag. Är väldigt mycket doktorlek här hemma och häromkvällen återberättade hon hela min cancerresa fast med henne som huvudperson. " Mamma, när jag var lika stor som du då hade jag en bh och ett sjukt bröst. Det fick doktorn klippa av, det gjorde inget ont alls. Sen blev jag frisk igen!". Om verkligheten ändå kunde vara så lätt som i min 3åringsögon. <3