I år har jag njutit ordentligt av julen. Ledighet tillsammans med människor jag tycker om har fått en helt annan innebörd. Mina minnen från förra årets julfirande är få, då hängde en tjock dimma över mig. I år firade jag inte främst jul, utan livet. Lyckan över att få vara med och se glädjen i mina barns ögon, när dom stod och studsade framför tomten. Eller när det glittrade tacksamhet i ögonen över alla fina julklappar. Samma barnsliga, underbara tacksamhet jag känner över att få kallas frisk.
Jag kämpar fortfarande med att inte tänka på cancern. Försöker trycka bort tankarna på att den eventuellt och kanske, en dag kommer att komma tillbaka. Att dagens huvudvärk beror på bihåleinflammation och inte en hjärntumör. Läkare och sjuksköterskor jag har träffat menar på att tankarna aldrig kommer försvinna helt. Dom kaske har rätt, men dom känner inte mig.. Jag är envis som få. Om jag fått ner tankarna på cancer från 15timmar till 30min per dag i genomsnitt, bara på ett år. Så tror jag att jag en dag inte bara besegrat cancern, utan även tankarna på den.
Hade tänkt berätta mer om mitt möte med onkogenetiska förra veckan. Men bloggar från mobilen och den vill inte riktigt som jag. Får därför bli ett inlägg om det imorgon, eller en annan dag då tiden räcker till.
Hoppas ni haft en fantastisk jul, önskar er alla god fortsättning.
<3
Kommentera