Nu får semestern vara slut. Charlie har börjat förskolan igen och det har inneburit sjukstuga här hemma i någon vecka. Barnen har haft lite feber, öron- och ögoninflammation. Men idag kunde hon gå tillbaka till sina kompisar på förskolan igen. Tiden då hon är i förskolan brukar Juno sova någon/några timmar. Jag har nu bestämt mig att ägna den tiden åt att planera för vad jag ska göra framöver. Jag har alltid haft många idéer och visioner för vad jag vill arbeta med. Men inte riktigt vågat ta steget. Nu efter dessa två omvälvande och tuffa åren med sjukdom, känner jag att man måste ta vara på all tid man har och göra saker man mår bra utav. Såväl i arbete som i vardagen. Jag arbetar därför en hel del med lite olika projekt, affärsidéer och räknar på budgetförslag. För nu ska iaf inte feghet och rädslan för att misslyckas stoppa mina drömmar till att arbeta med något jag brinner för. Det finns så många andra hinder som kan sätta kuggar i hjulet för det. Men jag har lovat mig själv att iaf våga satsa helhjärtat denna gången på att göra något nytt. Jag har fått en andra chans till livet och vill med det även få en nystart i arbetslivet.
Jag har haft några veckor med oro för återfall. Det började med fruktansvärda magsmärtor, framförallt vid äggledare och livmoder. Sen kom blödningar. Hade inte en kompis påminnt mig om att det vid en av mina röntgen tillfällen visade att jag hade en cysta på livmodern, hade jag ringt både kvinnoklinik, min onkolog och min tarmläkare. Oron för äggledarcancer hann nämligen dyka upp i hjärnan. Men smärtan la sig efter cirka 1,5 vecka och har sedan dess inte haft några känningar. Så med all säkerthet var det cystan som släppte.
Inatt drömde jag till och med att jag fått återfall, med spridning i hela kroppen. Fick beskedet att jag endast hade några veckor kvar. Jag hann ta alla svåra samtal med vänner, familjen och mina barn. Hann planera detaljer och t.o.m. min egna begna begravning. Innan jag vaknade. Jag spelade in låten "Keep holdning on" med Avril Lavigne, till Charlie, i drömmen.. Denna låt har hon sedan jag blev sjuk alltid velat ha som godnatt visa, och det ville jag i drömmen att hon skulle ha möjlighet att fortsätta få. Låten som även ofta fått henne känslosam trots att hon inte förstår innebörden av texten.
Det var därför lite extra skönt att vakna imorse och inse att allt bara var en mardröm. Jag har haft många månader utan en tanke på cancer. Men det bröjar närma sig 2års kontroll och då kommer påminnelsen, förra året var en dimma men tyvärr ingen mardröm.
<3
Kommentera