De senaste tre veckorna har jag fått det ena tråkiga beskedet efter det andra. Först fick jag beskedet att en tjej jag är uppvuxen med har fått en allvarlig aggressiv hjärntumör. Jag vill inte skriva så mycket om henne, med anledningen att jag inte vet hur öppen hon är med sin sjukdom. Alla vill inte berätta och det vill jag respektera. Men att ännu en ung kvinna, i min närhet, drabbats gör så fruktansvärt ont. 
 
Sen kom beskedet att en av de tjejer som betytt mest för mig under min cancer resa, har fått återfall. Spridning till bland annat skellettet och levern. Hon har varit och är så engagerad i att hjälpa andra unga kvinnor i deras sjukdom. Nu hoppas jag att hon får tillbaka allt det stöd hon förtjänar. Jag vill och kommer göra mitt allra bästa för att finnas här för henne, hennes man och deras två underbara flickor. 
 
Jag känner mig tom och helt jävla maktlös. Trots att man själv har varit i situtionen där man stundtals haft svårt att se ljus. Så har jag inte en aning om hur och vad man ska säga/göra till andra, när de precis fått det beskedet som är min egna värsta mardröm. 
 
Tyvärr har vår fina bröstsyster Nina  lämnat oss. Trots att detta besked var väntat, tog det väldigt hårt. Ännu ett liv, ännu en fantastisk människa som tagits ifrån oss alldeles för tidigt. Trots den korta tiden jag kände henne, gjorde hon ett stort avtryck. Jag är så tacksam att jag fick lära känne henne. Det går inte en dag utan att jag tänker på hennes två barn och man.
 
Jag finns här för er, om och när ni vill.
<3
 
 

Kommentera

Publiceras ej