Har tagit Tamoxifen i drygt en vecka. De första två dagarna hade jag ganska tung huvudvärk, men då hjälpte ipren och alvedon. Men dom tre senaste dagarna har varit riktigt tuffa, det känns som att jag är i första trimestern av en graviditet. Jag är snurrig och trött igen, min fatigue som jag knappt känt av den senaste tiden är nu alltså tillbaka. Jag är superkänslig och börjar gråta för allt, från minsta lilla motgång till kärleken jag känner för mina barn. Men det värsta är ändå mitt illamåendet. Jag känner mig spyfärdig hela tiden och det ända som hjälper är att äta något. Det vill jag dock inte göra hela tiden. Jag har nämligen även gått upp över 2 kilo dom senaste 2 veckorna. Jag har börjat tänka mycket på kosten och försöker röra på mig så mycket jag orkar, allt för att gå ner mina "mammakilon". Så allt känns bara deprimerande. Testade att äta Primperan (för akut illamående) i helgen som var, det hjälpte någon timma men sen var det lika illa igen.
 
Dessa biverkningar är i och för sig inte så konstiga. Tamoxifen spelar ju ett spratt med min kropps hormoner. Kroppen behöver säkert några veckor att komma i balans och vänja sig. Men jag vet faktiskt inte hur många fler dagar jag orkar mixtra med min kropp,  bara för att ifall, om och kanske detta kan hjälpa mig. Jag känner mig väldigt kluven till allt. Och att vara hormonstint hjälper inte när man ska försöka tänka rationellt.
 
 
Håret växer dock som aldrig förr, så i fredags var jag tvungen att åka till frisören för ett försök till en ny frisyr. 7månader efter att håret åkte av!
 
<3