stulentid.blogg.se

Dagarna bara rusar iväg, jag hinner ju knappt uppdatera min blogg. I helgen har jag bara njutit av solen och försökt vara ute så mycket jag kunnat. Har t.o.m. fått gjort lite vårstädning i både uterum och trädgård. Denna helgen var det Daniels och Junos tur att åka på lite sjukdom. Daniel har haft feber och magont medan Juno var lös i magen. Cytostatika verkar ge omvänd effekt på mig, istället för att vara mer infektionskänslig så har jag faktiskt aldrig varit så tålig mot infektioner såsom jag är nu. Jag är den i familjen  som i vanliga fall åker på någon skit varje vecka, med alltfrån migrän till förkylningar. Men förutom lite hosta, som botades av några shotar av cocillana så har jag ännu inte fått några värre infektioner. Även min tarmsjukdom (Ulceriös Colit) har mått bra av lite cytostatika. För är det något jag glömt under min behandling så är det att ta min medicin för att undvika inflammationer på tarmen. Men har  sluppit dessa besvär. Önskar självklart att jag skulle få slippa gå igenom detta helvete, cytostatika bryter ju även ner kroppen, så hoppas verkligen inte jag bara är i någon övergångsfas, där mina "gamla" besvär byts ut av nya.

 

Idag var det då dags för behandling 2. Min älskade fina mormor följde med mig som sällskap och privatchaufför idag. Jag blev lika trött av allergidroppet idag, så sov den största delen av tiden. Men mormor underhöll sig bra själv (tror jag). Behandlingen tog idag endast 2,5timmar, slapp att stanna kvar för observation efter Paklitaxelen, så därför gick det lite snabbare. Åkte hem och sov ytterligare några timmar. Så nu känner jag mig piggare i skallen igen. Träffade en onkologläkare innan min behandling för att diskutera de biverkningar jag haft i veckan: Ont i ländrygg/benmärg, en känsla liknande benhinneinflammation i smalbenen samt lite domningar i fingrar och fötter. Dessa biverkningar är vad jag förstått vanliga, men inte så här tidigt in i behandlingen, så blev lite tveksamheter om vi skulle fortsätta med så stark kur eller inte. Men med tanke på att dessa biverkningar "bara" varit obehagliga och att jag inte varit begränsat av dom i min vardag så fortsatte vi behandlingen som planerat. Jag ska dock börja skriva en dagbok om mina biverkningar för att komma ihåg mer hur svåra jag anser dom vara, hur länge det sitter i och om jag tycker det blir värre. Detta är något jag tycker är svårt, jag vet ju inte hur mycket som är okey att känna. Jag biter även gärna ihop och skrattar/glömmer bort besvären lika fort som dom försvinner, för än så länge har jag inte besvären ständigt. Är vid många tillfällen jag tänker "Det här ska jag ta upp med läkaren" sen när jag väl sitter där öga mot öga med dom så är allt som bortblåst... Då visas min egenskap om att inte vilja vara till besvär och en vilja att alltid försöka vara stark återigen. Vill ju även klara av behandlingen, den kan ju faktiskt vara min livsräddning.