I tisdags var båda mina barn och min mamma med under min behandling. Charlie packade doktorväskan innan vi åkte, planen var att hon skulle hjälpa doktorn att göra "mamma" frisk. Så när vi kom in till dagvården gick hon med stolta steg med sin väska i högsta hugg och visade oss vägen. Hon tyckte dock inte det var så spännande när väl behandlingen satte igång. Då var det annat som lockade, nämligen väntrummet och alla leksaker där. Så där fick mamma sitta/leka med Charlie under hela tiden jag fick behandling. Jag tog med mig min droppstång och hängde lite där jag med, sen gick jag och Juno och åt och myste i fikarummet. Mer hann vi inte, tiden bara rusade iväg och de cirka två timmarna av behandlingstiden avklarades snabbt.
Charlie har inte bara varit doktor denna veckan, utan även patient. I måndags vilade vi en liten stund, hon vaknade med en fruktansvärd öronvärk. Efter en hel del skrik och gråt ringde jag vårdcentralen i Habo. Vi fick tid direkt och det visade sig vara dubbelsidig öroninflammation med eventuellt hål på trumhinnan i höger öra. Det blev penicillin som vi nu försöker lura i henne tre gånger/dagen med olika vätskor som ska ta bort den hemska kåvepenin smaken. Drickyoghurt har hittills varit det vinnande konceptet.
Juno är fortfarande rosslig, jag är helt igentäpp med infektion i luftrören och Daniel kom hem i migrän idag. Tror vi behöver hitta nytt hus snart, börjar tro att det sitter sjukdomar i väggarna . Är en ständigt sjukstuga här på kullen. Känner i alla fall inte av några allvarligare biverkningsbesvär av cytostatikan. Lite värk i kroppen, men tror det mer är träningsvärk sen i söndags.
<3
Kommentera