För ett år sedan var jag mitt uppe i min behandling av cytostatika. Idag arbetar jag dagligen med att bli mitt gamla jag. Den Nina, innan cancer. Som alltid såg framemot att hitta på saker, träffa människor och gillade att ha många projekt igång samtidigt. Får väldigt ofta frågan: "Är du frisk nu?", och i dagens inlägg tänkte jag försöka svara så utförligt på frågan som möjligt. För frågan är väldigt bred, och svaret beror på vad personen i fråga vill ha svar på. Om jag är frisk som i cancerfri, är svaret ja. Jag har inga symptom på att jag har någon cancer kvar i kroppen idag. Men det finns inte heller några garantier för att det inte snurrar runt några cancerceller i min kropp som ännu inte tagit fäste. Jag tänker dock väldigt sällan på den risken. Risken för att få tillbaka min cancer varken orkar eller vill jag lägga någon större energi på. För är det något jag måste ta till vara på, är det den lilla energi jag har. Däremot har min grundsjukdom och min behandling lett till andra besvär och sjukdomar. Detta är något som jag har försökt förtränga och skjuta undan de senaste veckorna. För jag, likt många andra människor i min omgivning, trodde att efter min behandling och efter en okeystämpel av vara cancerfri, skulle jag fyllas med en euforisk livsglädje och njuta av allt mer än någonsin. Denna dagen kommer förhoppningsvis komma. Men där är jag inte ännu. Min terapeut säger utmattningssyndrom, att många tecken finns där. Tecken på utmattningssyndrom enligt www.stressmottagningen.se är följande:
Kognitiva symtom
- Minnesstörningar
- Svåra koncentrationsproblem
- Oförmåga att tänka klart
- Låg stresstolerans
- Överkänslighet för ljud, ljus, lukter
- ”Tunnelseende”
Somatiska symtom
- Trötthet /uttmatning
- Sömnsvårigheter
- Ökad infektionskänslighet
- Ökad smärtkänslighet
- Muskelproblem
- Mag-tarm problem
Psyke
- Känslolabilitet
- Nedstämndhet
Av dessa 14 punkter så känner jag igen mig i 10. Så min terapeut har nog en poäng. Idag till skillnad på innan måste jag skriva ner ALLT för att inte glömma. Jag glömmer bort namn på människor i min omgivning, ja jag glömmer till och med bort vad jag pratar om mitt i en mening. Att vara bland människor som på kalas eller bara umgås några timmar, gör att jag blir fysiskt sjuk som huvudvärk och illamående. Att fylla upp min energibehållare efteråt kan ta dagar av en ständig trötthet. En period för några veckor sedan, fanns heller ingen glädje i något. Jag ville inte träffa någon, ville inte umgås, ville inte vara ensam, ville inte leka med mina barn, ville inte INTE leka med mina barn, ville inte träna, men ville inte INTE träna..... ja ni förstår. Dessa besvär blev värre av när jag gick upp till 50% arbete i Januari i år. Att ha ett heltidsarbete med hus och barn hela dagarna och sedan gå till arbetet på eftermiddagen blev för mycket. Jag var inte redo för det. Nu lovar jag att lyssna mer på hela min kropp, första steget tog jag när jag gick hem på föräldrarledighet. Och efter att ha börjat träna och stärka min kropp fysiskt, vilket jag redan känner resultat utav. Ska jag nu även våga ta tag i den delen som är svårast för mig, den psykiska. Att våga erkänna för mig själv att jag inte är Nina innan Cancern. Att jag har en bit kvar innan jag tänker svara ja på frågan om jag är frisk.
<3
