I söndags tog jag min sista Tamoxifen. I måndags ringde jag och diskuterade mitt beslut med min kontaktsköterska. Biverkningar i form av Ledvärk, mensvärk, blödningar och tröttheten har varit jobbigt, men är saker jag hade kunnat leva med. Men den psykiska delen, som nedstämdheten och känslan av att inte vara mig själv. Att leva som i en tom och tråkig bubbla är inte ett liv jag vill leva. Min kontaktsköreska förstod mig och mina argument. Hände även en incident med Juno förra veckan, jag skulle ut och hämta lite ved till kaminen. Vedskjulet är precis utanför ytterdörren. Han sprang runt inne i sin gåstol och jag skulle vara iväg max 10sekunder. Jag springer ut, och lyckas missa att ytterdörren inte stängts helt. Juno springer efter, lyfter upp gåstolen så han lyckas både komma över tröskeln och öppna dörren. Han springer alltså utför trappan i sin gåstol, som välter och han hamnar liggandes upp och ner fortfarande fast i gåstolen med ansiktet i stenplattorna. Han klarade sig mirakulöst med ett litet blåmärke på kinden. Gåstolen tog smällen. Men där och då, tog jag besultet att min trötthetsbubbla fick vara över. Jag vill inte riskera att min medicinering får mig att bli så snurrig och trött vilket kan resultera i att mina beslut och handlingar kan bidra till att mina barn skadas. Då riskerar jag hellre ett återfall. Där och då visste jag att inget skulle ändra mitt beslut att sluta med tamoxifenen och hoppa av studien i Göteborg innan jag ens fått informationen om den.
I fredags gick jag in för att läsa min Journal via 1177.se. Där kan man välja om man vill se all information i sin journal, även sådan information som jag ännu inte hunnit bli meddelad om. Jag vill alltid hellre veta, än att leva i ovissheten. Så jag valde att göra detta även denna gången. Det visade sig att mina röntgensvar var klara. Det visade sig även att dom hade hittat fem stycken förändringar på min vänstra lunga med storlek upp till 2centimeter. "Nytillkommet ses ett flertal ospecifika perifera infiltrat i vänster lunga. Ej typiskt metastasutseende men detta kan ej uteslutas med tanke på grundsjukdom."
Jag försöker fortfarande vara positiv och hålla fast vid att förändringarna ej hade typiskt metastasutseende. Men självklart börjar rädslan smyga sig på... och jag är med all säkerhet inte klar med sjukhusbesöken innan dom vet säkert vad förändringarna faktiskt är och beror på. Nu samlar jag på mig alla frågor jag bara kan, inför läkarbesöket nästa vecka. Då jag ska få informationen jag redan har.
<3
