Nu har jag ätit tamoxifen i drygt tre veckor och är riktigt nära att ge upp denna behandling. Jag känner mig inte längre som mig själv. Jag vet inte om detta är någon biverkning som kommer bli bättre med tiden, eller om man måste äta mer piller för att slippa biverkningen. Piller jag då pratar om är så kallade "lyckopiller", och jag vill inte äta mer piller som innebär andra biverkningar som jag då eventuellt måste äta piller för o.s.v.. Jag känner mig nämligen ganska så låg. Jag känner både psykisk och fysisk trötthet, lite nedstämd,  jag har varken lust eller känner någon glädje för något. Jag är inte direkt ledsen, arg eller irriterad utan jag bara är. Ja..förutom förra veckan, när jag led av en extrem PMS värre än någonsin. Så har jag inga direkta känslor. Dettat är väldigt ovanligt för att vara jag. Jag som alltid brukar känna väldigt mycket, hela tiden. Får nu anstränga mig för att vara mig själv. Anstränga mig för att skratta. Anstränga mig för att vara social och  anstränga mig för att ta tag i saker som jag normalt hade uppskattat att göra. Jag Känner mig känslokall.
Förra veckans provsvar från skelettröntgen gjorde mig så klart glad, men inte så glad som jag borde blivit. Inte så glad som normala jag hade blivit. 
I lördags överraskade våra bästisgrannar mig och Daniel med en dagspa och lunch på Hooks herrgård. Dom var även privatchaufförer samt barnvakter.  Jag och Daniel fick bara njuta hela dagen. Detta var fantastiskt skönt och det var längesen jag fick känna mig så avslappnad. Mitt normala jag hade gråtit av tacksamhet och uppskattning. För detta var verkligen på topplistan över fina saker andra gjort för mig. Men energin fanns knappt för att säga tack på ett tillräckligt sätt.
 
Ska ringa onkologen imorgon och rådfråga, kommer jag kunna bli glada Nina med alla känslorna utan lyckopiller? Kommer detta bli bättre, om jag står ut några veckor till? Eller ska jag bara lägga ner Tamoxifen och hoppas på det bästa...
 

<3

Kommentera

Publiceras ej