Trodde att jag skulle vänja mig, eller i alla fall vara okey med den trötthet som slår mig några dagar efter en behandling. Men att vara helt däckad i cirka fyra dagar är fruktansvärt för mig både fysisiskt som psykisk, trots att det  handlar om så få dagar. Jag vaknar på morgonen och bara önskar att dagen ska ta slut. Att lämna sängen känns som tortyr och försök till minsta leende eller kommunikation med omvärlden gör fysiskt ont. Men nu har jag vaknat från den värsta fatiguen och börjar känna mig som människa igen. Tur i oturen är att även Charlie varit däckat i magsjuka dessa dagar (antagligen matförgiftning eftersom ingen annan i familjen blev smittad medan hon inte fick behålla något). Så vi har sovit och myst i sängen hela helgen. Idag orkade jag  ut på en promenad med Emelie och våra små. Min hjärna känns renad och piggare, så det var precis vad jag behövde. 
 
Har haft obehag runt mitt ärr i några dagar. Har stretat och kliat en hel del. Jag har inte mycket känsel runt ärret, så att försöka hitta var det kliar när det kliar är inte alltid det lättaste. Har även känt obehag när jag använt min vänstra arm, nästan som att huden inte räcker till. Jag har i alla fall köpt en svindyr siliconsalva från apoteket - Spotner som ska både förbättra utseendet på ärret samt mjuka upp det. Denna salva plus lite ärrmassage har gjort det mycket bättre bara på några dagar. 
 
Tänk va kroppen är bra fantastisk ändå. Nedre bilden är ärret ca två veckor efter operation och övre bilden från imorse. Kommer inte finnas något ärr kvar efter några månaders användande av min supersalva!
 

Kommentera

Publiceras ej