Jag har kunnat amma Juno trots min mastektomioperation, men med lite tilläg av ersättning. Detta har fungerat jättebra och han har varit så duktig på att ta bröstet från första dagen.
Det har varit stor skillnad från min amning med Charlie. Då tyckte jag det mest var besvärligt. Hon tog inte bröstet så bra och jag fick använda bröstnapp. Det gjorde att jag fick väldigt ont i bröstvårtorna och amningen blev tyngre för henne så det tog minst en timma vid varje tillfälle. Mjökstockning och svamp hade jag också i perioder. Så var därför lite nervös inför amningen med Juno, såg inte alls framemot det. Men det har verkligen gått fantastiskt bra och tror att det har hjälpt mig mycket genom den här tuffa tiden. Kroppen utsöndrar ju hormonet oxytocin, "må-bra hormonet" som sänker stressnivån och ger oss en känsla av lugn, trygghet och ro. Jag har verkligen njutit av tiden då jag ammat, då har det bara varit Min och Junos tid.
Men i Söndags var sista dagen jag fick amma Juno. Hade lovat doktorn att vara helt amningsfri i måndags, Cytostatikan går över i bröstmjölken och kan inte amma när efterbehandlingen sätter igång.
Läkaren vill därför att jag skulle sluta minst en vecka innnan. detta p,g.a att tabletten jag tar som ska sina mjölken inte får blandas med en av tabletterna för illamående jag ska ta när jag väl påbörjar cytostatikan.
Så igår och idag har varit lite tråkigare dagar. Inte bara för att jag är ledsen för att jag inte får amma, utan även för att bröstet värker och jag blir illamående och seg av tabletten. Är också stor risk att jag inte kan få fler barn, cytostatikan kan nämligen göra mig infertil. Så idag har jag varit hos onkologen för att få första sprutan som ska minska risken för det. Så förhoppningsvis får jag en ny chans till ammning.
2 kommentarer
Emelie
17 Jan 2017 20:00
💜💜💜💜💜💜💜💜
Lisa
18 Jan 2017 00:09
❤️❤️❤️
Kommentera