Då har ytterligare en vecka hunnit gå sen jag sist uppdaterade bloggen. Förra veckan började Daniel jobba och idag har Charlie börjat förskolan, vilket innebär att semestern är slut för den här sommaren. Daniel jobbar dock bara halvtid och Charlie är endast på förskolan fram till tolv. så vi har fortfarande väldigt mycket tid tillsammans om dagarna. Helgen försvann i ett nafs, vi gjorde inte mycket alls. Hade min gudson över natten mellan lördag och söndag och var även hundvakt till lilla Bosse. Det var jättemysigt. Var fullt med barn här hemma hela helgen vilket bidrog med mycket tjo och skratt. Min mamma tycker dock jag tar på mig för mycket. Hon tycker att jag måste våga säga nej och tror inte att det är nyttigt för mig att alltid ha full rulle runt omkring mig. Hon har nog en oro för att jag än dag inte kommer orka något, varken fysiskt eller psykiskt. Hon har kanske rätt, mammor har ju oftast rätt. Min kropp har och är fortfarande under väldig tuff behandling. Jag behöver antagligen ta det mer lugnt än va jag gör och inte ta på mig mer ansvar och "måsten" än vad jag redan har. Jag blir tröttare än vanligt när jag väl pustar ut och känner efter. Det är antagligen därför jag gärna säger ja till att hjälpa andra, därför jag vill ha hela gatans barn här om dagarna och därför jag vill ha kvar alla måsten. Då hinner jag inte känna efter, hinner inte tänka och hinner därför inte vara "sjuka" trötta Nina.
Jag har cirka 100 dagliga läsare på min blogg. Jag har funderat på vilka dessa 100 kan vara, för det är då inte mina närmaste vänner och familj. De går kanske in i bloggen någon gång i månaden. Men nu har jag fått kommentarer då och då från andra kvinnor som fått diagnosen bröstcancer. Som vad jag chansar på, gjort som jag gjorde efter att jag precis fått min diagnos. Letat efter svar, råd och stöd på internet och på så vis hittat till min blogg. Detta var en av många anledningarna till varföt jag började blogga om hela min resa. Att någon annan, om så bara en person, kan få någon som helst hjälp av min blogg. Jag fick själv kontakt med en tjej som jag ventlilerade mycket med i början av min behandling vilket underlättade för mig. Så Vill därför gärna räcka ut en hand till er/dig att om ni/du vill prata, få råd eller tips eller bara en ny vän som vet precis vad man går igenom. Så finns jag på facebook, Nina Frostévi. Ni är Välkomna att kontakta mig.
<3
Kommentera