Jag har nämnt i ett tidigare inlägg att jag fått en förfrågan om att vara med i en forskningsstudie kring ny behandling för trippelnegativ bröstcancer i Linköping. Min Journal skickades till Linköping. Men igår när jag var på läkarebesök på onkologen i Jönköping fick jag tyvärr beskedet att jag inte blivit antagen. Detta p.g.a. att jag hade för få sjuka lymfkörtlar, kravet var minst fyra. Var längesen man fick höra att man var för "frisk". Att min tumör låg på gränsen till att vara hormonkäsnlig istället för trippelnegativ, spelade även in för att få avslag på ansökan. Jag är lite besviken, hade hoppats på att bli antagen. Främst p.g.a. att jag hade fått fler svar fortare angående om jag bär på ärftlighetsgenen för bröst och livmodercancer eller inte. Jag hade då kunnat ta beslut tidigare om hur jag vill göra framöver. Kunna väga för och nackdelar, för att t.ex. operera bort mitt andra bröst och kanske även min livmoder, mot riskerna. Hur stor är risken att jag kommer få ny cancer? För min onkologläkare förklarade det så att får jag cancer i mitt andra bröst är det en ny cancer inte ett återfall av den cancer jag nu får behandling för. Däremot uppstår metastaser i andra delar av kroppen, så är det ett återfall. Risken för ny bc och även livmodercancer ökar om jag bär på ärftlighetsgenen och med tanke på att min tumör var väldigt aggressiv ökar risken ytterligare. Men jag vill gärna få fler barn och jag kan fortfarande amma med ett bröst så vill inte ta förhastade beslut. Min onkologläkare har nu skickat remiss till onkogenetiska på Ryhov så att dom kan starta en utredning på mig. Har dock förstått att denna utredningen kommer ta tid, får räkna med minst sex månader. Jag kommer antagligen aldrig kunna släppa mina tankar om cancer  till 100%. Men hade önskat att tiden med operationer, behandlingar, beslut och uppbyggnad av kroppen/brösten skulle få gå snabbare. Avslaget från Linköping innebär att det stjäls ytterligare några månader kanske till och med 1år av mitt liv i tid innan jag förhoppningsvis kroppsligt kan släppa denna cancer. 
 
Annars fokuserade vi mycket på mina biverkningar från paklitaxelbehandlingen. Eftersom min Neuropati (nervskador) inte påverkar mig direkt i dagsläget. Så är det upp till mig att säga ifrån när Neuropatin blir för tuff eller så pass obehaglig att mitt liv kommer påverkas negativt. För det finns inga garantier att detta kommer försvinna efter behandlingen, hur små eller stora besvären än är. Men både jag och min onkologläkare tog beslutet att vi kör på i samma dos och tar nu framöver vecka för vecka för nya beslut.
 

Kommentera

Publiceras ej