stulentid.blogg.se

  

Min kropp har dock värkt en del av att behöva sitta still länge, känns att mitt skelett är försvagat. Jag har även tappat mina ögonbryn och ögonfransarna är väldigt mycket färre. Nu! Jag trodde att jag skulle få behålla dom eftersom jag inte tappade dom under behandlingen... Har varit tufft psykiskt under semestern. Hemma omkring vet de flesta att jag är sjuk, så att jag ser ut som jag gör på hemmaplan är lugnt. Men här kan jag lika gärna vara en frisk människa som inte vårdar sitt yttre, som låtit sig själv förfalla. Charlie tog ett foto på mig för någon dag sedan. Jag satt i trosor på sängkanten, nyvaken. När jag får se kortet faller jag i tårar. Jag kände inte igen mig själv. Jag har aldrig sett mig som den snyggaste i gänget, jag har alltid haft vackra människor runt mig. Men har aldrig heller ansett att jag är ful. Förräns vid det ögonblicket ! Enbröstad med gravidkilon, inga ögonbryn och en cytostatikabehandling som gjort att mitt ansikte ser äldre, svullet och mer slitet ut. Det var tufft att se. Men ska försöka att inte låta det fysiska göra det jobbigt för det psykiska. Ska försöka tänka som Daniel: "ärret är ett tecken på att det som inte dödar härdar, för mig spelar det i alla fall ingen roll hur du ser ut. Den delen har vi kommit över. Du är Nina, den jag valt att leva med. Den jag älskar, min bästis och livskamrat." (det var kanske inte hans exakta ord, men det är så jag valde att höra dom i alla fall;) Jag har många som älskar mig för mig, som skiter hur jag ser ut. Jag har många jag älskar och det är helt okey att vara ful så länge jag får vara cancerfrisk och njuta av livet tillsammans med dom!