Denna vecka har varit en ganska normal vecka. Har bara varit två läkarbesök, varav ett av dessa var efterkontroll av förlossningen hos barnmorskan . Det känns som att det en evighet sen jag födde barn, men var endast 10veckor sedan Juno kom. Veckor som känts väldigt surrealistiska. Veckor som fyllts av en obeskrivlig glädje att vår familj blivit större där vi samtidigt levt i en mardrömsliknande värld med allt som sjukdomen bidragit till.  
 
Charlie har gått på förskolan hela veckan och Daniel har kunnat jobba några timmar på förmiddagarna. Jag har fått hjälp av vänner och familj med Juno när det har behövts. Eftermiddagarna har varit lite tuffare med illamående och huvudvärk p.g.a. biverkningar från medicin jag äter. Att somna på kvällarna och när jag försöker vila lite på eftermiddagarna har varit väldigt svårt och de tre senaste nätterna har även nattsömnen påverkats. Jag har drömt att jag hamnar i olika stressande situationer och vaknar svettig och orolig. Tror det beror på att jag nu är i "klimateriet", fick ju en spruta i veckan som gör att mina ägg och livmoder ligger på vila. Är nämligen väldigt lättirriterad och sur mest hela tiden, jag hoppas innerligt att jag inte hinner skaffa mig ovänner innan detta lägger sig.
 
Nu ska jag kolla till Charlie och Nellie, är kusinövernattning här på kullen inatt. Var en övertaggad Charlie som äntligen fick ha kusinen för att sova över, dom och 20-talet gosedjur somnade tillslut tätt intill varandra. Så imorgon blir det fullt ös här hemma, kan jag tro, innan det är dags för ett besök hos onkologen.
 

Kommentera

Publiceras ej