Har varit två ganska tuffa dagar här hemma efter min andra cytostatikabehandling i tisdags. I onsdags kändes dock allt normalt när jag vaknade, så vi bestämde oss för att trotsa den besvärliga influensan som hägrat här hemma för en picknick i skogen i det fina vädret. Det var en mysig tur, men också det enda orken har funnits för denna vecka. Charlie och Daniel är äntligen feberfria men förkylningen sitter fortfarande kvar i luftrören och energin är inte den bästa här på kullen, hos någon. Även Juno har dragit på sig en besvärlig förkylning och grymtar mest hela tiden.
 
Min torsdag spenderade jag i sängen, med undantag för att äta eller besöka toaletten. Jag har inte besvär med illamående från cytostatikan, men har riktiga besvär med värmevallningar, svettningar och en trötthet som inte är från denna värld. Fryser om mitt skalliga huvud på nätterna, men kan inte ha mössa p.g.a svettningar så då vaknar jag med huvudvärk istället. Fick nytt implantat av zoladex i tisdags, sprutan som lägger mina ägg och livmoder på vila, så tror biverkningarna denna gången till stor del kan bero på den. Jag är ju en 32åring i klimakteriet.
 
Idag mår jag som igår, så fort jag lämnar sängen längtar jag tillbaka. Längtar till att dagen tar slut, så att jag förhoppningsvis vaknar med mer energi imorgon. Det enda positiva är att vi alla är lite slitna, så jag får mysigt sällskap i sängen. 
 

2 kommentarer

Anonym

17 Feb 2017 19:28

Emelie

17 Feb 2017 20:02

💜 det är en bättre dag i morgon 😘

Kommentera

Publiceras ej