stulentid.blogg.se

Har hunnit vara hemma några timmar nu. Blev utskriven från sjukhuset runt 13-tiden idag och har sen dess hunnit med bl.a. att bebismysa med Juno, leka med Charlie och fått njutit av härlig dansshow ala Daniel och Charlie till "Det brinner i bröstet". Så halva dagen har varit som vilken dag som helst, och min sjukdom har inte alls funnits i mina tankar.

 

Operationen har gått bra, det är ungefär allt jag fått svar på. Och att jag mår bra efter den, faktiskt både fysiskt och psykist, att vara enbröstad ser inte så farligt ut som jag befarade.Jag har alltid älskat mina bröst, det är den kroppsdel som jag alltid varit mest nöjd, så det kändes både skrämmande och ledsamt innan operationen.

Operationen igår tog totalt 2 timmar, från att jag rullades in i operationssalen och blev sövd, till att rullas ut till uppvaket. Där låg jag ytterligare 3 timmar fick lite morfin och alvedon innan jag rullades upp till kirugimottagningen. Konstig känsla att man kan ta bort en kroppsdel på så kort tid och inte ens ha speciellt ont. Är lite stel och öm i vänster arm p.g.a. att jag va tvungen att ta bort lymfkörtlar, hade dom bara tagit bort bröstet så hade jag antagligen inte kännt något alls fysiskt. Sjukhuspersonalen har varit fantastiska, på alla avdelningar, och är så sjukt tacksam att man bor i Sverige och har den läkarvården vi har. Detta gör att man återigen får  hoppet att jag snart ska få kallas frisk.

 

När jag började piggna till efter operationen och all morfin på eftermiddagen, kom Daniel, Charlie och Juno och hälsade på en stund. Charlie tyckte till en början att allt va lite läskigt, hennes mamma hade ju både nålar i armarna och en blodpåse hängande efter sig. Men efter vi myst en stund i sängen till barnprogram och jag visade henne mitt nya obefintliga bröst så började hon leka och skratta i rummet tills hon va redo att lämna mig för att sova över hos sin mormor. Sen fick jag även kompisbesök från Emelie som överröste mig med Gotte och underhållning. så tiden på sjukhuset rusade iväg. Jag fick åka hem redan igår om jag velat, men jag valde att stanna över natten. Daniel va ju superpappan här hemma och Juno tog flaskan fint. Så dom klarade sig bra utan mig och eftersom jag hade ett drän kvar för att suga bort blod och vätska från armhålan så kändes det skönare att vara kvar en natt.

 

Idag innan jag åkte hem fick jag träffa operationsläkaren, men det gav mig inte fler svar om mitt tillstånd. Han hade plockat bort några fler lymfar än va han trodde skulle behövas. Eftersom han tyckte att det var fler som såg sjuka ut med blotta ögat, men för att helt veta säkert hur många som va sjuka krävs att vi väntar på den mikroskopiska undersökning. 

 

Nu kan i alla fall inte huvudtumören skada mig mer än va den redan gjort, så återigen en lång väntan innan något annat kommer ske....

 

Tack för er omtanke och alla hälsningar <3