stulentid.blogg.se

Redan i februari kände jag en liten knöl i mitt vänstra bröst, men eftersom jag alltid sett mig själv som odödlig var det inget jag direkt oroade mig över. Hade ganska nyligen fått ett missfall och hormonknölar i bröstet är ju mer vanligt än ovanligt. Att det skulle vara något allvarligare fanns inte på kartan, jag är ju bara 31 år och fullt frisk och har alltid varit ganska naiv när det kommer till sjukdom. Så vardagen rullade på och efter några dagar fick vi ett nytt + på gravidstickan och glädjen över att återigen va gravid tog över.

 

Men i början av November kände jag återigen knölen, denna gången tyckte jag att den var betydligt större och efter lite påtyckningar från vänner och familj ringde jag vårdcentralen i Habo för att beställa tid för kontroll. Eftersom jag va höggravid fick jag tid samma dag, torsdagen den 10/11, läkaren kände lite oro eftersom hon även tyckte mina lymfkörtlar i vänster armhålla var svullna och jag fick remiss till mammografi och ultraljud nästkommande måndag på ryhov i Jönköping. Vår son Juno bestämde sig för att komma 6 dagar tidigt, redan den 11/11, så en förlossning och glädje för vår nya familjemedlem tog bort oron för knölen även denna gång. 

 

När måndagen kom så fick jag springa mellan avdelningarna bb hemvård och mammografienheten på ryhov, underbart som nyförlöst. Sen kom en 2 veckors väntan, en för mig väntan på ett besked i form av brevpost där jag förväntade mig att beskedet skulle vara att knölen var en bindvävsknuta. För fortfarande fanns inte tanken på bröstcancer. Jag levde ju med glädjeruset av att blivit tvåbarnsmamma och hela familjen var så glada över att tre blivit fyra. Första chocken och rädslan kom med samtalet från bröstmottagningen den 23/11, så tur va var Charlie hos sin mormor, så hon slapp se sin mamma falla in tårar. Min kontaktsköterska från bröstmottagningen berättar vid samtalet att hon vill boka in en tid för att träffa mig, jag ställer frågan "är detta något jag ska behöva oroa mig för?"  Till svar får jag att jag kommer få all och mycket information när vi träffas och vill inte att jag kommer dit ensam. Jag försöker snabbt avsluta samtalet för då har redan tankarna kommit "jag kommer dö"!

 

Jag fick första tiden dom hade, 5dagar efter samtalet, det var fem långa dagar. Men de första tankarna på att jag kommer dö hann gå över till förhoppningar att det skulle va något dom ännu inte kunnat diagnoserat, att dom behöver mer prover för att kunna fastställa va knölen egentligen är. Statistiken för att jag skulle ha bröstcancer, jag som är under 50år, är endast 5%. Så sannolikheten för att just jag skulle drabbas såg jag som alltmer avlägset.

 

Men så kom beskedet, ett besked som jag försökt att förbereda mig på men inte velat tro. Jag har cancer, en elakartad tumör i bröstet som även har spridit sig till lymfkörtlarna i vänster armhåla. Mer än så går inte få svar på i dagsläget. För att kunna få svar på vilken slags bröstcancer hur mycket den spridit sig och vilken slags efterbehandling som krävs, för att jag ska bli frisk och få många fler år tillsammans med mina barn, man, familj och vänner, krävs att dom analyserar tumören och de sjuka lymfkörtlarna.

 

Första bästa operationstid bokades in, en vecka efter beskedet.

 

Så idag är min sista dag, med två bröst. Imorgon kommer de nämligen ta bort hela mitt vänstra bröst och ca 15-20 lymfkörtlar i armhålan. Därefter väntas ytterligare några veckor i ovissheten för va som komma skall med behandlingar i framtiden. En tid som jag bara skulle få njuta av att blivit tvåbarnsmamma kommer nu stjälas från mig, istället kommer glädjen att blandas med rädsla och ovisshet för framtiden. Trots att jag känner mig stark och kommer leva mitt liv som innan sjukdomen så kommer dagar och delar av dagar vara mer svåra än andra. 

 

Jag har valt att berätta, både för min egen skull men även för alla människor runt omkring mig som jag älskar och som jag vet känner även för mig. Det är en hel hög av er, och självklart får ni alltid fråga, men för att inte behöva känna mig som en skiva som går på repeat så kommer även många frågor kunnas besvaras här.

 

Om några timmar väntas operation, längtar konstigt nog, för nu tar vi och plockar bort den där skiten!